Några vardagliga observationer

Nu är det mid-term exams och alla bibliotek och kaféer är proppfulla av studenter. Jag hade tenta häromdan och höjde nog på ögonbrynen ett snäpp för mycket när läraren kom in och välsignade oss alla innan han delade ut proven. Det kändes underligt att få höra "god bless you all" i en föreläsningssal. När jag sist av alla lämnade in min tenta satt han där på sitt kontor och såg lite känslosam ut. Jag vet inte riktigt varför men det känns lite fint att en viktig professor kan bli sentimental.

En annan observation jag precis gjort och diskuterat med min pluggkompis är nervösa ryckningar. Jag har aldrig sett så många sitta på föreläsningar och trumma med fingrarna eller rycka på benen. Jag försökte få nån klarhet i det hela och fick förklaringen att många amerikaner är bortskämda och lär sig inte när de är små att sitta still. En bidragande orsak är nog att alla dricker kaffe, coca cola eller nåt annat sött dagarna i ända....

Nu är det fredag eftermiddag och jag sitter på mitt kontor och funderar på vem som skulle kunna tänka sig att ge mig en kvarts miljon. Underligt nog verkar det inte vara helt omöjligt. Häromdan var jag på intervju för en forskartjänst med tre års finansiering. Jag tackade nej och kände mig cool. Sen fick jag värsta ångesten och slet mitt hår, sen skickade mamma Alexander Perskis nya bok "Duktighetsfällan, en överlevnadshandbok för prestationsprinsessor", då slutade jag slita mitt hår. Nu hoppas jag att genom att läsa den kanske kommer att inse på riktigt, inte bara intellektuellt, att man behöver inte vara rymdforskare för att vara en bra människa. För att hårddra det....

Jag rekommenderar den verkligen till alla som behöver få lite perspektiv på vad de egentligen håller på med och vad som betyder nåt här i livet. Nu kom jag in på ett intressant ämne. Jag tror jag ska skriva mer om det här snart. Nu ska jag fortsätta knåpa ihop min lilla ansökan...

Trevlig helg!