Några vardagliga observationer

Nu är det mid-term exams och alla bibliotek och kaféer är proppfulla av studenter. Jag hade tenta häromdan och höjde nog på ögonbrynen ett snäpp för mycket när läraren kom in och välsignade oss alla innan han delade ut proven. Det kändes underligt att få höra "god bless you all" i en föreläsningssal. När jag sist av alla lämnade in min tenta satt han där på sitt kontor och såg lite känslosam ut. Jag vet inte riktigt varför men det känns lite fint att en viktig professor kan bli sentimental.

En annan observation jag precis gjort och diskuterat med min pluggkompis är nervösa ryckningar. Jag har aldrig sett så många sitta på föreläsningar och trumma med fingrarna eller rycka på benen. Jag försökte få nån klarhet i det hela och fick förklaringen att många amerikaner är bortskämda och lär sig inte när de är små att sitta still. En bidragande orsak är nog att alla dricker kaffe, coca cola eller nåt annat sött dagarna i ända....

Nu är det fredag eftermiddag och jag sitter på mitt kontor och funderar på vem som skulle kunna tänka sig att ge mig en kvarts miljon. Underligt nog verkar det inte vara helt omöjligt. Häromdan var jag på intervju för en forskartjänst med tre års finansiering. Jag tackade nej och kände mig cool. Sen fick jag värsta ångesten och slet mitt hår, sen skickade mamma Alexander Perskis nya bok "Duktighetsfällan, en överlevnadshandbok för prestationsprinsessor", då slutade jag slita mitt hår. Nu hoppas jag att genom att läsa den kanske kommer att inse på riktigt, inte bara intellektuellt, att man behöver inte vara rymdforskare för att vara en bra människa. För att hårddra det....

Jag rekommenderar den verkligen till alla som behöver få lite perspektiv på vad de egentligen håller på med och vad som betyder nåt här i livet. Nu kom jag in på ett intressant ämne. Jag tror jag ska skriva mer om det här snart. Nu ska jag fortsätta knåpa ihop min lilla ansökan...

Trevlig helg!

Boot Camp

"This is NOT your mother's workout! Military style workout that will kick your butt! Experience how to use your body as a machine for the ultimate fitness experience". Stod det i beskrivningen. Kul, tänkte jag och såg framför mig militärinspirerad träning i den bemärkelsen att man typ "leker krig" med sparkar i luften och kung fu rörelser med armarna och kanske lite bunkerrullning. Fel. Jag insåg nästan på en gång när jag klev in i gympasalen vad det var frågan om. Ledaren såg ut som en maskin med fyrkantigt rakat huvud och det var nästan bara killar där. Jag frågade lite försiktigt om det var ett jobbigt pass och han hånskrattade lite. Passet var verkligen militäriskt med "jumping jacks", hundra armhävningar på fötterna, springa i sand.... osv. allt i raka led. Ledare marcherade runt och gormade och straffade stackare som inte hoppade ordentligt med extra armhävningar eller situps. När jag gick därifrån var benen som gelé. Men det var ganska kul upplevelse. Jag har ju nästan lite desperat letat och varit öppen för nya upplevelser. Fotbollsgrejen förra veckan som ett exempel. Det gick för övrigt ganska bra, jag gjorde inte bort mig alls. Vi hade en tysk utbytesstudent i lagen också som såg till att i vann med 3-0. I morgon har vi en ny viktigt match.

Lite politik. Jag läste en intressant ledare imorse om Sarah Palin. Det är väldigt mycket prat om henne här och ni hör säkert mycket också. Här skämtar man mycket om henne och hennes okunskap och hockeymorsaattityd. Saturday Night Live har gjort flera sketcher där man driver med henne; hur dåligt påläst hon är, hur medietränad hon är och hur hur lyckas undvika alla komplicerade frågor med "aren't we all just a buch of mavericks!". I ledaren tog man upp hur farligt det är att skoja för mycket och banalisera hela den politiska debatten när USA och resten av världen står inför en så djup ekonomisk kris. Istället för att larva sig och skoja om Sarah Palin och hur dum hon är borde man ta tillfället i akt och debattera mera och visa det amerikanska folket att med Sarah Palin, som bara befinner sig ett "heartbeat" från att leda det här landet, kan situationen bli riktigt skrämmande. Det var föresten roligt att höra John McCains argument på debatten i tisdags för hur han skulle lösa den ekonomiska krisen: Det amerikanska folket är de bästa i hela världen, de bästa entreprenörerna etc etc så ekonomin kommer att fixa sig, no problem!

Ah! Så mycket att skriva om. Jag var på en intressant diskussionskväll i veckan med internationella och amerikanska studenter. Huvudtalaren började med att prata om i vilken spännande tid vi befinner oss just nu. Aldrig tidigare har en presidentkandidat varit svart och en vicepresidentkandidat kvinna. Aldrig tidigare han båda presidentkandidaterna haft så mycket kontakt och erfarenhet med omvärlden. Aldrig tidigare har ekonomin krisat så här nära inpå ett val.

Idag har vi varit på utflykt till Devil's lake och tittat på vackra höstfärger. Jag laddar upp lite fina bilden på fb.

CC

Jag har ett nytt favorithäng, Crystal Corner två kvarter hemifrån. Det är en sån där lokal bar där "joe sixpack" som Sarah Palin skulle säga, hänger. Vi var där på fredagshäng och tog en öl med popcorn och snackade med lite locals. Det var kul. En gubbe satt bredvid oss och såg ut som han var sugen på umgänge. Efter ett par öl till och utväxlande av visitkort och sköna ryggdunkningar hade vi avhandlat och analyserat valet och torsdagens VP debatt mellan Biden och Palin. Det är så spännande att bara prata med folk och höra deras historia och fråga om helt vardagliga saker. Jag skulle kunna tillbringa resten av min tid här i amerikat på Crystal Corner och bara kolla på folk och prata. Jag kom på efter fredagens händelse att man blir lite isolerad här i Madison. Allting här är så "liberalt" och Obamavänligt. Jag tror inte jag har sett nån McCain skylt i någons trädgård, inte ett enda McCain klistermärke på nån bil. Allting är bara Obama och man behöver absolut inte vara rädd för att vräka ur sig nästan vad som helst om hur korkad Sarah Palin är, ingen tar illa upp. Eftersom jag inte har haft så mycket tid att läsa tidningar utan mest bara pratar politik med folk här i stan så känns valet i princip redan avgjort. Vilket nog är en illusion, det verkar vara otroligt jämt. Jag har beställt nätprenumeration på DN för att hålla mig lite mer uppdaterad. Mannen vi blev kompis med på CC har föresten en son som pluggade i Uppsala för två år sedan. Liten världupplevelse igen. Känns som det har varit många sådana på sistone.

Idag har jag anmält mig till institutionens fotbollslag. Jag fattar inte varför. Om två timmar börjar matchen och jag känner paniken komma krypande. Jag är ju tom bollrädd, jag springer åt andra hållet när bollen kommer! De i laget har stora förhoppningar på mig som europé....vi ligger sist i serien och har bara två matcher kvar som vi måste vinna för att inte åka ur. Jag tror det var i ett ögonblick av sportanda som fick mig att hänga på. Amerikanska universitet är väldigt fokuserade på sport. Det hade jag inte fattat tidigare. Igårkväll var det fotbollsmatch (amerikansk) med universitetets lag, UW Badgers. Hela stan var som ett enda stort party med grillfest eller sk tailgating i var enda trädgård. Universitetets stadium tar minst 80.000 personer och det är riktigt svårt att få biljetter. Vi gick ut på stan efter matchen och dränkte våra sorger i förlusten tillsammans med alla andra rödklädda fans, helt galet. De som spelar i laget är vanliga studenter men betalar inga terminsavgifter. Efter universitetsstudierna kan de bli draftade till proffsligan NFL om de är riktigt bra. De mindre bra kanske far till Europa, jag har hört att det finns en amerikansk fotbollsliga där. Det är i alla fall en konstig sport som jag aldrig lär mig reglerna för. Laget har även ett marching band på 200 personer som följer med på alla bortamatcher och spelar i pausen och efter matchen på hemmaplan. Jag har sett de öva och det är minst sagt imponernade. Hursomhelt var besvikelsen stor igår när det visade sig att hela bandet hade blivit avstängdt pga dåligt uppträdande på matchen förra veckan. Bandmedlemmarna hade tydligen blivit fulla och haft sex i bussen på vägen hem. Tyckte det var ganska kul. De är hårt hållna de stackarna.

Ryggsäcksvänner

Idag hände det en kul grej. Jag var på väg till föreläsning och får syn på en tjej på cykel med en likadan haglöfsryggsäck som jag, fast röd. Jag tänkte att hon måste ju vara från Sverige eller åtminstone ha varit där. Så när hon susar iväg efter att trafikljusen slagit om till grönt kastar jag mig efter. När vägen svänger tappar jag henne ur sikte. Jag fortsätter rakt fram en bit men vänder sedan om och går tillbaka samma väg. Då får jag syn på henne igen, hon har parkerat cykeln i en liten gränd och håller på att låsa. Jag går fram och känner mig plötsligt heldum, vad ska jag säga? Jag säger "hej, är du från Sverige?" och ser lite allmänt intresserad ut. Det visar sig att hon är halvsvensk och har pluggat i Umeå, och det lustigaste av allt är att hennes mamma är från Östersund. Imorgon ska vi ses och ta en kaffe.

Den andra ryggsäcksincidenten hände för två veckor sedan. Jag har med mig två ryggsäckar som jag använder här och båda har hjälpt mig hitta nya vänner. Den här gången var det min gröna kånken. En tjej från min institution hade sett mig på stan och förstått att jag måste ha nån koppling till Sverige. När vi hade picknick på institutionen första veckan kom hon fram och pratade och visade upp sin exakt likadana ryggsäck. Hon har pluggat i Danmark och det var där hon köpt den. Dessutom är hon väldigt bra på danska.

Politisk helg

I fredags var vi hemma hos ett par kompisar på grillfest som gillar att prata politik. Jag frågade ut dem om Sarah Palin som för mig verkar vara en helt galen människa. Jag fattar inte att Republikanerna gått upp i opinionsmätningarna sedan hon utsågs till eventuell vice president! Hon menar att invasionen av Irak var guds vilja, hon har varit utomlands en gång i sitt liv (all-inclusive i Cancún, Mexico), hon är emot abort av alla former tom vid våldtäkt eller incest, hon har tidigare sagt att klimatförändringarna inte beror på mänsklig aktvivitet etc etc. Dessutom blev hon intervjuad av Charles Gibson i veckan och gjorde bort sig ordentliget när hon svävade på frågan om Bush doktrinen. Det var kul och media har gått hårt åt henne efter det om hennes okunskap och det faktum att John McCain anklagar Obama för att vara okunnig och oerfaren. Enligt våra vänner i fredags kommer förhoppningsvis Palin effekten mattas av snart. McCain har varit ganska osynlig sedan Palin hamnat så mycket i rampljuset. Alla är överens om att hans tal på Republikanernas konvent var trist och att han är en rätt okarismatisk ledare. Inte för att jag är nån politisk expertkommentator men jag tror att McCain vill förmedla en bild av sig själv som erfararen, hård, han har levt ett tufft liv och har starka ideal och stark tro. Palin levereras som ett spännande och nytänkande komplement. Inte så erfaren, men en stark och robust hockey morsa som på nåt sätt ska locka till sig kvinnliga väljare som är sura för att Hillary inte blev kandidat.... jag vet inte, men kanske.

Igår var vi på fest hos några nyfunna vänner. En kille som var där jobbar heltid med Obama kampanjen och då blev det ganska mycket politik snack igen. Det var kul och jag hade en lång utläggning om sjukförsäkringssystemet i Sverige. Hakorna åkte längre och längre ner på folk och jag insåg vilket otroligt bra land Sverige är.

Nu är jag på väg till mitt nya favoritställe, Willy Street Co-op! En mataffär som fungerar som ett kooperativ där man är medlem. Man äger en miniliten del av mataffären och kan engagera sig på olika sätt, t.ex. genom att jobba. Man har även rösträtt inom organisationen och är med och röstar fram chef och andra ansvarigfa. Större delen av sortimentet är ekologiskt och/eller lokalproducerat. Man kan köpa jättemycket i "bulk", tom olivolja. Jordnötssmör kan man mala själv rätt ner i sin egen burk. Jag är helt såld. Det kommer mer bilder snart.

one line Märit

Det är konstigt när man kommer till en helt ny stad och inte känner en kotte. Man sätts lite på prov och får en chans att testa sitt självförtroende på ett nytt sätt. Plötsligt blir man så jäkla medveten om vartenda ord man yttrar och vill att allt ska låta så trevligt och bra och tillmötesgående. Sen känns det som att jag säger alldeles för konstiga saker, eller att jag inte riktigt har kommit in i tugget än. Egentligen är det ganska komiskt. T.ex. hur gör man för att låta lite cool och nonchalant när en kille från mitt program ropar igenom hela klassrummet "Hey how's it goin'?" när jag kommer allra sist och alla sitter tysta och väntar på läraren. Som svensk börjar jag fundera "Jo, det är ju ganska bra, lite trött kanske men annarst helt ok", man vill ju liksom lägga ut texten lite, eller åtmistone försöka svara på ett sanningsenligt sätt. Nu har jag dock insett att kallprat är det viktiga. Kallprata, måste lära mig kallprata....

Om nån har lite fyndiga one liners jag kan kasta ur mig så mottages det tacksamt!

I väntan på det ska jag kasta mig över nya vänskaper. Jag kände mig riktigt ensam idag, jag vet det låter skitdeppigt men det är inte så jag vill att det ska låta. Det är mer en fascinerande känsla att känna sig helt ensam i hela världen och inte prata ordenligt med nån på flera dagar (Nu överdriver jag ju jättemycket såklart...jag pratar ju med marcus varje dag). Men jag är ju van att ha folk omkring mig jämt och alltid vänner som är nära till hands. Nu har jag inte ens nån att ta en fika med. Jag gick till en fik idag när det ösregnade ute. Det kom en ung kille och satte sig vid mitt bord och började prata lite efter ett tag. Han hade precis börjat plugga och var ingenjör av nåt slag. Han undrade vad min "major" var och vad jag pluggade just nu. Jag svävade omkring lite på svaret (har inte fattat vad "major" är än..) men var snart tvungen att erkänna att jag inte var härifrån och jag inte riktigt visste. Vi pratade lite mer och sen sa han "ok, det betyder att du borde vara ungerfär 24 25 nu?". Nä, sa jag och skrattade, jag är ju nästan 30. Han såg lite besviken ut och gick därifrån ganska snart därefter.

Jag tror att jag ska bli lite mera offensiv vad gäller vänskapssökandet.

Bilder från veckan som gått

Den ena av två stränder precis bakom vårat hus


Paprikor från bondens marknad


Squash från bondens marknad


Två pärlor, den ena i behov av uppfräschning


Jag passade på att lämna spår

"molnen"

Science Hall, här har jag mitt kontor

Våra hood

Fredagsöl på Union Terrace

Bangin' On The System

I USA är det tydligen coolt att åka omkring med nedvevade rutor och spela så högt som bilstereon tillåter. Och på fullaste allvar tycka att man är skitcool. Det gjorde vi idag... Vid varje trafikljus kan man försöka att överrösta bilarna bredvid. Det bra om man liggen i mittenfilen för då har man bilar både till höger och vänster om sig och tillfredsställelsen blir dubbel när man får en sekunds uppmärksamhet. Att nån faktiskt lade märke till vår bil och den otroligt schyssta musik som fick hela asfalten under oss att vibrera. He he, jag kände mig cool...

Hursomhelst var syftet med turen att leta cykel. Jag hittade en riktig pärla som jag putsat på idag och nu är den nästan som ny. Var även på jakt efter en soffa och lite annat andrahandsskräp. Soffan försvann mitt framför näsan på mig och efter några andra fynd på Goodwill och Saint Vincent de Paul gav vi upp och åkte till Wal-Mart. Det är hemskt på Wal-Mart. Det är både arbetsplats och shoppingställe (mat, kläder, allt du kan tänka dig) för andra klassens medborgare. Arbetsförhållandena är helt vidriga. Det har tydligen blivit lite bättre än tidigare men fortfarande har de anställda mycket lite att säga till om. Att bli sjuk kan innebära att man förlorar jobbet, lönen är minimal och sjukförsäkring ingår oftast inte. Wal-Mart Superstore kan täcka en yta som är helt overkligt stor, flera kvarter och i affären går man lätt vilse. Åker man dit behöver man inte åka nån annanstans, möjligtvis för att hitta Halloumiost, som jag letat efter sen jag kom hit.

Något annat som jag observerat sen jag kom hit är mängden sopor som jag producerar. Nu kommer jag in på miljösnacket igen, men det är oundvikligt. I Uppsala, där jag hade kompost, gick jag ut med brännbartpåsen ca en gång i veckan. Här går jag ut med soppåsen minst tre gånger i veckan, och då är det ingen icapåse, allting är ju stort här i Amerikat även soppåsarna som dessutom är förbehandlade med parfym och har en "dragkedja" längst upp så man slipper knyta ihop dem när man ska ta ut dem. Sopmängden kan ju inte bara bero på att jag inte komposterar här. Kanske mer förpackningar? Jag hoppas innerligt att de har börjat bränna sopor i det här landet för värmeförsörjning istället för att lägga på deponi eller köra runt på evighetspråmar på t.ex. Missisippi. Fast på dem där pråmarna brukar det ju alltid hända spännande saker på film så det kanske är synd om de försvinner.

Sköna skor

Idag köpte jag nya springskor. De är riktiga värstingar som gör att man flyger fram, t.o.m. på asfalt i 3o graders fuktig, klibbig hetta. I usa kan vem som helst drabbas av tjocknoja och nu ska jag prova att springa lite igen efter en hel vår av mystiska benåkommor som t.ex. inflammation i underhudsfettet och rosfeber... Helst av allt skulle jag dock vilja åka runt i bilen och lyssna på sverigetrotters med Afasi och Filthy och blåsa på med ac. Vi tackade vänligt men bestämt nej till Marcus mammas enträgna försök att ge oss en ac. Vi vägrade och deklarerade stolt vår miljövänliga inställning och att ac klarar man sig minsann utan! Nu ångrar vi oss i hemlighet lite grann och står i kallduschen minst tre gånger om dan.

Madison är en väldigt grön och miljömedveten stad säger alla. Eftersom jag är på Nelson Institute for Enviromental Studies så hoppas jag på att få en inblick i hur "miljömedvetna" amerikaner tänker. Ett första intryck jag fått är att man konsumerar sig till ett mer miljövänligt sätt att leva. Jag är ju inte riktigt av samma åsikt så det ska bli spännande att höra mer hur folk tänker.

På 4-filiga motorvägen..

...gasar flanellgubben med skinnväst omkring i sin enorma pick-up med klistermärken på hela baksidan; "No Wolfes" eller "Driver has no less than $20 ammunition". Han glodde ilsket när vi passerade och jag noterade det minst sagt kamoflageinspirerade baggaget.

Man kan titta på mycket när man åker längs 151 från Oshkosh till Madison. Helgen har varit extra lång eftersom måndag var Labor Day och därmed ledig dag för de flesta. Motorvägen blev således extra intressant när alla skulle bege sig hemåt från sina helgutflykter på måndageftermiddag. En annan enorm pick-up som såg ut att ha hur mycket plats som helst för baggage och annat grejs hade som en liten hylla fastmonterad på dragkroken. På den hyllan satt två stora kylväskor fastsurrade.

Den här helgen var det dessutom 100-års jubileum för Harley Davidson i Milwaukee inte långt härifrån. Vi mötte långa tåg av motorcyklar och det såg ju såklart livsfarligt ut när de kör omkring i bar överkropp eller en sladdrig t-shirt. Jag tror aldrig jag har sett nån motorcyklist med hjälm här.